byter blogg site
Hädanefter kommer jag blogga via blogger på denna adress http://inkainu.blogspot.com/
Nej jag har inte gått under jorden...
Även om man kanske skulle kunna tro det... Har ju inte skrivit någon blogguppdatering på evigheter nu, men det blir nog så när allting snurrar samt när man inte ens har sina hundar hos sig :(
Jag har gått in i en fas där allting känns så overkligt avlägset, jag pratar om att det känns som evigheters evighet sedan jag hade min älskling hos mig, det är nu 5 månader sedan Robin och jag körde upp Shin till Hélène och under denna period har både det ena och det andra hunnit hända.
Ett stormigt chaos men jag får då säga att nu ÄNTLIGEN ser man ljuset i tunneln - som det ser ut så kommer vi få ett eget boende snart, och vi är fantastiskt glada över detta då det faktiskt innebär att vi har möjlighet till att hämta hem hundarna. Som jag längtar, det är helt sjukt! Vet ej hur jag har kunnat klara mig utan dom hittills.
Robin har fått fastanställning - vilket betyder stora möjligheter :) Och även jag kommer att skriva under anställningsavtal med Securitas Direkt nu på fredag. Helt underbart. Och det bästa med min anställning är ju ändå att jag har möjlighet till att studera samtidigt, jag skall plugga upp lite ämnen på komvux hade jag tänkt mig då jag nu har kommit fram till vad det är jag vill utbilda mig till. Sjuksköterska hade jag tänkt mig, tror den typen utav jobb hade passat mig ypperligt.
Jamen så erre :) Bjuder på lite vacka bilder som Hélène har tagit, Vegaz är nu 8 månader och Shin fyller 1 år den 9:e April.. Förövrigt är det även min födelsedag idag!
Han börjar bli stor!
Laz Vegaz
Vox Celesta´s Blossa
Har precis fått lite äldre bilder utav Anna Öhlén på Blossa, hon har haft Blossa innan under en tid.... Och nu är det min tur att få ha damen, och hos mig ska hon få stanna tills dess att hon inte är i vår värld längre. Kommer bli en mysig och trevlig sista tid gissar jag på. Ska göra allt för att Blossa ska trivas och må bra hos mig och Robin.
Tack för bilderna Anna!
Emilie och Jimmy
Var så vänliga att ta lite bilder på mina 3 skruttar när dom var uppe hos Hélène i helgen och hälsade på samt hämtade hem deras nya valp Swift.
Alla tre bor i hop och tydligen kallas Shin numera för Porrorvar då han försöker sätta på allt som kommer i hans väg, hehe... Innan hade han smeknamnet Skånemonstret.
Shin skäller, ofta, högt och tycker detta är vansinnigt skoj.. Hans sätt att dra igång dom andra på, Vegaz är tydligen ingen mus heller utan en ren gaphals. Tja, jag vet inte dom får väll hållas har aldrig varit riktigt super brydd vid sånt så länge man lyssnar på "tyst" blir matte inte arg.
Blossa - Laz Vegaz - Seishin
När Jimmy ändå var där tog han med sig Quick också vilket ju är Shin's syster.. Även Anna Öhlén kom dit med
Kiviuq som är Shin och Quicks bror.
Qivi är helt klart störts utav dom alla tre, mycket päls han har och ska bli spännande att se hur han kommer att se ut när han är urfälld. Shin har också satt en ordentlig vinterpäls men dock inte riktigt lika mycket som sin bror.
Qivi - Shin - Quick
Är det bara jag eller tycker fler
Att just Januari och möjligen Februari också är dom två värsta månaderna om året?
Trött jämt, vädret är helt åt helvete (nere i söder iaf) jobbet känns tungt och man vill inget annat än att dra nått gammalt över sig och gå i ide.. Sömnen är orolig och man tycks inte ha energi till mycket.
När vi lämnade Shin i hammerdal ville jag inte tänka på vad det skulle innebära för mig personligen och jag ville inte tillåta mig att sakna honom allt för mycket men det börjar hinna ikapp nu. Det är ju alltid så man slår det ifrån sig tills man inte kan ignorera känslorna längre och dom väller fram... Jag upplever det som extra tungt just nu, speciellt med tanke på all ovisshet med boendet. Som bäst skulle jag väll kunna beskriva det som om en väldigt stor bit fattas utav mig - Shin är inte här och detta är plågsamt. Det är obeskrivligt plågsamt att vara utan honom och livet man lever när man har Siberian Husky.
Även om vädret är kasst saknar jag det där att gå ut varje morgon och gå morgonpromenaden, jag saknar motionen man får och jag saknar draget... Samtidigt känns det tomt, så otroligt tomt i ens hjärta när något som är så mycket del utav ens personlighet och val utav livsstil plöttsligt inte är där längre. Och varför just Shin är så speciellt för mig beror ju på att han är min alldeles egna första hund, jag väntade länge på att han skulle födas och jag har alltid kännt att Shin och jag har haft en speciellt kontakt..
Drömde här om dagen att jag skulle få hem Shin igen.... fy säger jag bara. Det var inte roligt att vakna upp och förstå att jag ännu inte vet när jag faktiskt kan hämta hem honom igen.
Och en del personer förstår inte heller, man motverkas till och med i vissa fall... Jag gillar inte att hänga ut människor men ibland blir man bra sugen... Tål inte människor som går in för att på något sätt läxa upp en och minsann tala om att deras syn på saker och ting är det enda rätta trotts att dom inte har någon kunskap eller erfarenhet alls utav Siberians, drag eller den livsstilen man valt.
Vist det är inte alltid kul att frysa röven av sig, eller bli dyblöt och lerig när man är ute men det är helt klart värt sådanna stunder för att få ha dessa otroliga djur i ens liv.
Nääe.... Hade jag haft körkort och bil skulle jag utan att blinka sätta mig och köra de 114 mil det är till Hammerdal här ifrån och hämta hem Shin och dom andra två. Skit samma vad folk säger eller tycker, skit samma om jag inte har ett eget boende det löser sig ändå. Just nu känns det som om om jag bara får hem hundarna kommer allting att kännas så mycket bättre.
Håller på att bli tokig utav saknad.
Trött jämt, vädret är helt åt helvete (nere i söder iaf) jobbet känns tungt och man vill inget annat än att dra nått gammalt över sig och gå i ide.. Sömnen är orolig och man tycks inte ha energi till mycket.
När vi lämnade Shin i hammerdal ville jag inte tänka på vad det skulle innebära för mig personligen och jag ville inte tillåta mig att sakna honom allt för mycket men det börjar hinna ikapp nu. Det är ju alltid så man slår det ifrån sig tills man inte kan ignorera känslorna längre och dom väller fram... Jag upplever det som extra tungt just nu, speciellt med tanke på all ovisshet med boendet. Som bäst skulle jag väll kunna beskriva det som om en väldigt stor bit fattas utav mig - Shin är inte här och detta är plågsamt. Det är obeskrivligt plågsamt att vara utan honom och livet man lever när man har Siberian Husky.
Även om vädret är kasst saknar jag det där att gå ut varje morgon och gå morgonpromenaden, jag saknar motionen man får och jag saknar draget... Samtidigt känns det tomt, så otroligt tomt i ens hjärta när något som är så mycket del utav ens personlighet och val utav livsstil plöttsligt inte är där längre. Och varför just Shin är så speciellt för mig beror ju på att han är min alldeles egna första hund, jag väntade länge på att han skulle födas och jag har alltid kännt att Shin och jag har haft en speciellt kontakt..
Drömde här om dagen att jag skulle få hem Shin igen.... fy säger jag bara. Det var inte roligt att vakna upp och förstå att jag ännu inte vet när jag faktiskt kan hämta hem honom igen.
Och en del personer förstår inte heller, man motverkas till och med i vissa fall... Jag gillar inte att hänga ut människor men ibland blir man bra sugen... Tål inte människor som går in för att på något sätt läxa upp en och minsann tala om att deras syn på saker och ting är det enda rätta trotts att dom inte har någon kunskap eller erfarenhet alls utav Siberians, drag eller den livsstilen man valt.
Vist det är inte alltid kul att frysa röven av sig, eller bli dyblöt och lerig när man är ute men det är helt klart värt sådanna stunder för att få ha dessa otroliga djur i ens liv.
Nääe.... Hade jag haft körkort och bil skulle jag utan att blinka sätta mig och köra de 114 mil det är till Hammerdal här ifrån och hämta hem Shin och dom andra två. Skit samma vad folk säger eller tycker, skit samma om jag inte har ett eget boende det löser sig ändå. Just nu känns det som om om jag bara får hem hundarna kommer allting att kännas så mycket bättre.
Håller på att bli tokig utav saknad.
Lite nya foton på Vegaz och Shin
Är evigt tacksam för att jag har en sådan underbar uppfödare som är så duktigt på många sätt och vis, särskilt med kameran!
Shin får sig en tillsägning!
Jag kan inte hålla mig!
Är glad....
Det kommer bli som jag önskat.... Vox Celesta´s Las Vegas följer med oss ner till skåne när vi hämtar Shin, kommer köpa denna fina Sibbe.
Gillar hans stamtavla också. Är fullkomligt nerkärad i skrutten också och inte blev det lättare efter att vi varit i Hammerdal heller och sett honom live.
Nu kan jag knappt vänta tills dagen anländer o vi ska upp dit igen.
Önskelistan inför 2011
- Fått åka och tittat på lägenheten i Hasslarp - att den ser bra ut och slutligen att vi får den.
- Att dragmöjligheterna i området är lovande.
- Hämta hem Shin och om jag har turen med mig även ta med mig Las Vegas!
- Få ett jobb som ligger i Helsingborg (skånetrafiken är inte en rolig sak).
- Om inte nytt heltidsjobb iaf deltid och möjlighet att plugga samtidigt.
- Ta mitt körkort.
- Köpa en kickbike och nya selar, är också sugen på Zero DC selar.
- Börja ställa lite där Bjursås givetvis är årets höjdpunkt.
- Framåt vintern vill jag gärna testa på att köra släde, men även komma igång och tävla lite smått.
- Har funderingar kring att ta en tik på foder.
- Men det viktigaste utav allt, att både jag och Robin kommer trivas i vårt nya boende med djuren och att vi alla kommer vara fri från onödig sjukdom och undvika skador.
- När bostadsbubblan spricker (kan ju ske i 2011 eller 2012.. vem vet? att den spricker går inte att förneka dock) få tillfälle att köpa det där huset med tillhörande mark i ett bra läge.
- Ha hunnit spara tillräckligt mycket med pengar till att köpa hus!
- Om inte i 2011 men i 2012 - att vi båda sitter med ett fast jobb :)
- Också hoppas på att motgångarna inte bli alltför jävliga... hehe.
Sen har jag ju annat också... Lite mera privat som jag går och finurlar på och drömmer om. Men det är liiiiiite väl privat för att lista på en blogg.
Mamma saknar dig <3
Men jag vet om att du har det bra där du är.... Tiden kommer gå fort (som alltid) och snart ses vi igen min kära pojke.
Tommy och Shin dansar... Lille Las Vegas verkar gärna vilja vara med.
Gänget, med Shin i täten... NU leker vi!!
Har fått bilder på Shin från Hélène!
Min vackra kille trivs där uppe, han smälter in så fint så och hans favvo lek kamrat är Hookaidon Hoshi.. Men det märkte man ju på en gång när vi var där uppe och lämnade av honom. Nej fy vad jag saknar honom ibland, dock ser jag mycket fram emot att se hur mycket han har mognat när dagen kommer när han skall hem igen =)
Är så otroligt stolt över min vackra hund!
Shin är fin lemmad, med bra proportioner och överlag tycker jag han är otroligt vacker att se på.
Frostbiten och här ser han nästan ut som en riktig varg.
Shin attackerar Hoshi medan mor Dark Angel chockerat tittar på!
Varg talar om för Shin att här är det jag som bestämmer.
Skuggan, hon vill jag ha!
Hoshi hämnas med ett svansnyp =P
Långresa
Det bär av upp till Hammerdal och Hélène på Vox Celesta´s i helgen där vi skall lämna av Shin under vinter säsongen. Jimmy och Shin's syster Quick skall också med upp om allt går enligt planerna.
Jag kommer sakna min lille skrutt men han kommer få det bra och en upplevelse som kommer stå honom gott i framtiden.
Både Robin och jag jobbar mycket nu och det är väldigt långa dagar för min del, uppe vid ca 4.30 och hemma runt 18.30.. Vem som helst kan förstå att det pusslet inte går ihop med Shin, vist har jag haft dagmatte till honom nu men hon har inte möjligheterna att ge honom det utloppet för hans energi som han behöver. En sibbe med överskott blir inte särskilt trevlig.
Sedan hör det till saken att vi skall flytta, just nu ligger vi ute med alldeles för höga utgifter i månaden för att det ska vara rimligt om ens okej - sedan att saker och ting inte sköts här som det borde är en bidragande faktor. Men! Jag får inte lov att ha Shin dit vi skall flytta under vintern och jag hade nog inte velat det heller om jag ska vara helt ärlig.
Två stora sydafrikanska mastiffer bor redan där, varav den ene är en riktig jäkla duracell kanin på 45kg, den andre, hanen väger 62kg dvs mer än mig till och med! De gångerna vi varit där med Shin har man märkt att han inte orkar med tiken, och man vill inte gärna ha ett scenario där Shin tänder till och hugger ifrån på riktigt och ett fullfjädrat slagsmål är i gång - det är Shin som stryker med om det skulle ske.
Nej fan, vi går i väntans tider.. Robin väntar på att få fast jobb och jag väntar på slutet utav januari för att få besked om jag blir fortsatt anställd på Apoteket Farmaci i Malmö. Klaffar allting där så börjar hus letandet. Vi vet att vi inte vill bo i stan, vi vet att det är sibbar som gäller och hundgård, huset skall helst inte vara särskilt stort men tomten måste va rejäl - samt att läget till bra träningsvägar måste vara där..
Mitt ute i en åker mellan motorvägs avfarter och landsväg - nej tack!
Sedan kommer man till det där otyget som går under benämningen grannar - helst inga grannar nära inpå huset. Avskyr sånt, det är fan alltid någon som inte kan hålla fingrarna i styr utan måååååste lägga sig i oavsett vad man gör. Har man då ett gäng sibbar som väsnas kan jag nog tro hur en ur naturen ilsken granne kan tända till =P
Jag tror Shin kommer trivas utmärkt i det här gänget, bland all snö och bland otroligt duktiga människor.
Foton: Hélène Moubis
Underbart
Känner mig otroligt lyckligt lottad här i livet just nu, jag har min älskade Shin... Han betyder verkligen allt för mig, skruttfisen <3 så mysig, så charmig och ack så tokstolle han är.. "Fast mamma blir inte jätte glad när jag på mitt busfrö sätt använder henne som en personlig klösbräda - men det är ju bara mitt sätt att säga kom busa med mig! och innerst inne vet hon det, även om hon låtsas bli arg ibland ;)"
Hehe ja, vad kan man säga... jag låter han hållas... Ganska kul att på morgonen få en kluns på 21kg i sängen som kör in sitt lurviga huvud i täcket och rullar runt och kör sina husky grymt, passar man sig inte ligger fötterna illa till xD får kanske förklara lite vad jag menar med det.. Jo, det är så här att Shin små tuggar på fötterna ibland =P och nog fan funkar det varje gång.. Kom igen nu, busa med mig! Upp ur sängen! Jag vill ut! haha... han är väldigt försiktig så det gör ju inte ont.
Men vissa andra i hushållet står väl lite dåligt till med att säga ifrån när det blir för vilt och liiiiiite för hårdhänt, och detta utnyttjar Shin givetvis... HAHAHAHA... Det är så fruktansvärt komiskt att se, önskar jag kunde filma det någon gång och lägga upp. Sibbar är en klass för sig själv och Shin är verkligen speciell, antar att det tar en stund att anpassa sig och lära sig en sån här hund.. Många skratt ger det mig (antagligen Shin också) under tiden.
Måste utnyttja perioden just nu när Shin ändå är inne om nätterna och morgonen :) tids nog blir det slut med det.
Jag är väl hyffsat "fri uppfostran" skulle jag tro när det kommer till massor utav saker, grunden är redan lagd som sagt och tilliten till att han lyssnar samt förstår känns stark.. Han får vara den han är hur mycket han vill, jag vet ju att han gör som jag säger när jag ber honom.
Fick bra besked igår... Jag fick jobbet i Malmö! Nu återstår det bara att se hur det går för Robin på hans jobb.. Hoppet lever kan jag säga :) bitarna börjar falla ordentligt på plats nu.
Tiden går alldeles för fort, men samtidigt ändå för långsamt.
Har varit mitt i en flytt, mitt i ett uppbrott, omplacering utav 2 katter som bara lämnades utanför dörren utan hänsyn till att dem inte kunde vara här, mitt uppe i en ny förälskelse och nu (förhoppningsvis) snart mitt i ett nytt jobb i Malmö..
När saker och ting väl händer så sker allting tamejfan på en och samma gång!
Stress, stress... typ.
Shin växer och trivs, men han saknar nog den där dagliga kontakten med en annan hund och lekkompis... Neo vart ju inte direkt någon rolig hund att leka med enligt Shin, alldeles för tråkig och sur gubbe enligt honom. Märkte det på Shin tiden innan jag och mitt ex valde att gå skilda vägar efter 5 år... Han liksom slutade bry sig om Neo, som om han vart luft... Helt enkelt tråkig att leka med och en riktig dörr-matta Shin kunde terrorisera bäst han ville när andan och lusten föll på.
Men tja... man får göra det bästa man kan så länge, och vänta... Vänta på att få besked om jag fått jobbet eller inte, samt vänta tills Robin fått fast jobb på Securitas sen så jävlar. Då köper vi hus, eller något liknande (känns skönt att han precis som jag inte vill bo i lägenhet och i någon jäkla stad - usch har verkligen avskytt att bo i Helsinborg de senaste 4½ åren) Där man har utrymme och plats för att börja bygga - hundgård och rastgård - när det väl är skett ska jag skicka in papperna som bara ligger och väntar i en fin plastficka här till SKK så jag kan få mitt kennelnamn tillslut.
Förövrigt går jag i polarhundsfrossa, och det värsta just nu är faktumet att jag inte KAN köpa in några fler hundar tills dess att allting löst sig med boendet... Speciellt med tanke på att både Robin och jag bor temporärt hos hans far ute i Hyllinge, dock i hus med trädgård, nackdelen är att här bara finns 1 bra sträcka att dra på och då är 50% asfalterat -.- gillar jag inte. Ja, mitt ex kastade ju i princip ut mig ur lägenheten innan jag funnit eget boende... suck...
Har dock lagt tid på att fundera vad det är jag vill köpa in när jag väl kan... Är sugen på Alka Shan hundar (och det känns som en stor prioritering inför framtiden) gillar deras blod.. Sedan vill jag helt klart köpa flera Vox Celesta's (är dökär i Helenes Las Vegas just nu. Efter Zpader och Diamond) men även Moonrun's, Indian Tribe, Ylajärvis, lowlandssleddogs samt vargevass känns otroligt intressant. Ja man får väl se, ögonen går mot U.K, Norge och Finland också.
Jag har även börjat köra in Shin så smått bäst jag kan med de möjligheterna jag har... Han springer på bra tycker jag för att vara så ung och grön, är hyffsat säker på "Höger" och "Vänster" samt "Sakta"... "Stanna" är väl det han typ inte lyssnar på.... Ligger oftast fint i selen, linan slaknar när han blir lite osäker och distraherad... Men svansen ligger fint rakt ut, halvt slak, öronen ligger bak (såvida det inte kommer upp något djur - typ, häst, fågel, hare) och han springer jävligt bra i starten och även när man vänder och börjar närma sig hemmet. Shin känns lovande.
Vi har passerat, samt mött, joggare, andra hundar, bilar, lastbilar och traktorer utan att han visat mycket och då även på obehagligt trånga utrymmen (enligt mig iaf =X)... Rädd det är Shin då inte kan jag lova... Han har hittills aldrig satt efter något heller utan att jag kunnat stoppa honom med ett kommando som får honom att komma ihåg sin uppgift och ignorera det som lockade.
